Gött som en göttapa! Champagne, tanter & Treriksröset! Återkommer när euforin har lagt sig & när vi är någorlunda återanpassade. Yeehaa!

Vi säger bara en sak: Kalle Mannela, sicken lirare! Mannen, myten, legenden. Att träffa honom & bli personligt inbjudna till hans lilla hytta igår var stort. Nästan, men bara nästan, lika stort som att komma till Treriksröset. Kalle kör båten från röset till Kilpisjärvi och tycker att turister, finnar, norrmän & svenskar är ”ett jävla pack”. Men fruntimmer har han inget emot & bjuder dem gärna på kaffe. Tack för det, Kalle, vi kommer nog inte sova på fjorton dar.

När vi som bäst sitter och tuggar i oss kaffet knackar den lokala reportern på hyttan och vill ta lite bilder på oss. Vi är visst rätt stora i Finland;-). Kalle kontrar med att ”det är en jävla skettidning”. Som sagt, sicken lirare. Men reportage blir det nog för många bilder togs innan hon var nöjd.

Som ni förstår blev det fetmat & finnöl i Kilpisjärvi. Därpå blev det till att stirra i tälttaket i timtal. Återigen, tack för det Kalle Mannela.
Idag har vi mest ägnat oss åt att försöka ta oss till Kiruna. Och det var inte lätt, det inte. Eftersom vi gick snabbare än beräknat så lyckades vi pricka in den bussfria dagen mellan Karesuando & Kiruna. Men herregud, problem är till för att lösas…

…men två fräscha tanter verkar inte vara det bilisterna helst vill ha i baksätet. Jaja, di vet inte va di går miste om. Blev hyrbil istället så nu sadlar vi om till Tanter on tour.

Med detta sagt och med risk att göra några besvikna så kommer ni inte bli av med oss ännu. Vi har ju haft hela sommaren på oss att prata prylar, pejla nya som ska testas samt planera nya turer & prestationer. Och givetvis vill vi dela med oss. På återseende!

Vi har visst fått en förfrågan på lite mer seriöst material. Och då tänkte vi: har vi gjort det här på skoj, är det inte på redighet? Tills vi har fnulat ut hur det verkligen ligger till så bjuder vi på lite högst OSERIÖST material från turen. Mycket blandad kvalitet så vi förstår om ni ibland vill snabbspola. Rejält. Tyvärr kan ni nog inte köra Google Translate på småländskan heller men hör bara av er om det är något som är oklart. Som sagt, blandad kvalitet. Helt oredigerat & ocensurerat.

Trots att ni kanske har svårt att förstå så är ovanstående klipp medvetet inspelade. En kort snutt som definitivt inte är det är detta lilla klipp där vi verkligen kommer till vår rätt. Kajsa som enväldig härskare & Gunilla som kräsen fotograf.

Har fått lite förfrågningar efter Gröna Bandet på lite prylprat. Vilka prylar vi har tyckt varit suvve & vilka som gjort mindre succé. Så vi börjar väl lite smått med Flash Jacket från Western Mountaineering. Den har definitivt gjort succé!

Två ärmar, huva, två värmefickor & hellång dragkedja. Å endast 230 gram & en volym på dryga litern. Nu har ju vi snöat in oss lite på just Flash Jacket men givetvis finns det ju andra dunjackor som funkar precis lika bra. Nästan;-).
I vilket fall så är en dunjacka en riktigt bra pryl att äga. Lätt, liten & varm. Funkar både sommar & vinter och tar mycket, mycket mindre plats än andra förstärkningsplagg.

Fuktkänsliga? Ja, men under turen funkade det rätt bra ändå. Var det uppehåll vid pausen så åkte Flashen på över skaljackan. Vid regn hamnade den under och blev då givetvis lite fuktig av våra svetta ryggar men på kvällen fick den ligga till sig och torka i tältet.
Under veckoturer ser vi egentligen inte någon direkt nackdel med att ha en dunjacka utan vattenavvisande väv. På längre turer kan det dock vara en fördel att ha. Och då gärna på insidan. För regnar det oavbrutet och allt är fuktigt så är det lite klurigt att hålla dunet torrt.

Sen är det ju det där med huva eller inte på dunjackan. Vi är i vilket fall rörande överens om att huvan är ett stort plus, trots att skalplaggen alltid har huva. Vi hade ju oturen att ha det riktigt kallt många dagar och då var dubbelhuva rejält skönt. Å vill du inte använda huvan just för stunden så tar den ju inte superstoooor plats och går enkelt att knöla in runt nacken när skalhuvan åker på. Å glöm inte: ju bättre dunkvalitet (fill power) du väljer på din dunjacka desto mindre vikt & volym blir det.

För övrigt håller vi så smått på att uppdatera Gröna Bandet-sidan här på bloggen. Går framåt men lite trögt. Vi är ju inte riktigt hemmastadda i civilisationen ännu. De två första etapperna är i vilket fall sammanfattade så håll till godo. Å mer prylprat kommer i sinom tid.

Just i dagarna för 1 år sedan så tog planeringen inför vårt sommaräventyr fart på redit. Vi strukturerade upp oss lite helt enkelt. Och tur var väl det, annars hade det kanske inte gått vägen (även om vi tyckte det var väl mycket väg på turen;-)).
Vi fick bl.a hyra in oss i en lagerbyggnad när alla kartor skulle synas.

Och i lördags så nådde vi nog kulmen av mänskliga påminnelser från turen. Kajsa hade besök på Säckbutiken i storstan av inte mindre än 4 av alla de trevliga vandrare som vi mötte under Gröna Bandet. Och för min del så mötte jag ett par som överlämnade detta fantastiska foto.
Allt detta på samme da’

Så till sist, idag vräkte snön ner här på höglandet. Precis sådant väder hade vi veckan efter midsommar när vi kämpade mellan Ramundberget & Fältjägar’n.
Tänk vad vi fick va mä om möe!
/Gunilla

…å det var verkligen på tiden. Med både bloggandet och med vandringen. I helgen besökte vi trakterna kring Bråvikbranten för att vandra lite, andas höstig uteluft och bara umgås. Vi menar, man saknar ju varandra efter att i princip suttit ihop i två månaders tid. Allt som förvägrades oss i somras, när packningen inte fick vara så tung, tog vi med oss på denna helgtur. Å dä va inte lite dä. Anlände efter mörkrets inbrott på fredagseftermiddagen så det fick bli att köra lite pannlampevandring, sätta upp tältet och kvällsmysa. Och som vi mös, det var ju freda’!

Ostbricka à la Tpt

Vi sparade heller inte på luncherna. Vi är ju som bekant inte kända för att spara på matintaget när väl tillfälle ges så det var väl egentligen inte någon överraskning. Ingen bearnaise med dock. Konstigt!

Fuskrisotto med torkad parma & trattisar samt Bulgursallad med gotländsk chorizo

Som ni kanske märker är Skärvångens Blå-Ädel något varje vandrare ska ha med och krydda turen med.  Glöm inte det nästa gång du packar ryggsäcken! Den är väl värd några extra gram. Varning för hetsätande beteende!

Bråviksbrantens naturreservat bjöd på redigt fin terräng, rätt mycket upp och rätt mycket ner. Gluttarna fick jobba rejält. Och utsikten var redigt fin den också. Väl värt ett besök, tycker vi. Det blev snabbkik i en Rövargrotta och som vanligt hade den äldre tanten lite geologiska föreläsningar för den yngre. Denna helg om en fetediabas som tornade upp sig i klippan. Sörmlandsledens etapper 32-34 går i trakterna så det finns mycket led att upptäcka. Kan du tänka dig att offra några steg på grusväg kan du bygga ihop en rejäl sträcka.

Nätterna tillbringade vi i Hilleberg Kaitum 3, vi har ju lite svårt att skilja oss från detta fantastiska tält. Det här med två absider och två ingångar är något som alla borde få uppleva. Och 60 dagars rutin gjorde susen när det skulle sättas upp i mörkret. Gunilla fick en Badger MF av DLÄ i 40-årspresent som hon hade med och Kajsa lånade DLÄs Apache MF. Och dem sov vi gott i. Blev lite kondens första natten eftersom vi ventilerade lite för dåligt och hade på oss lite för mycket kläder men efter andra natten (när vi hade lärt oss vår läxa) var de snustorra.

Vi testade lite prylar på turen, bland annat Klättermusen Mjölner W’s 70 och Black Diamond Onyx 55. Åsikterna gick nog allt lite isär men tror nog vi har en testvinnare i vilket fall. Likt Sylvester Stallone gör även vi en cliff hanger och återkommer till det senare i veckan. God tur till dess!

Onyx 55 vs Mjölner W’s 70

Nu är både vinet & kartorna framme. Det här kan bara sluta på ett vis: splendid, supergeil & superbt!

Med stor risk för lövhalka gav vi oss alltså ut i trakterna kring Bråvikbranten. Ryggsäckstest stod på schemat. Som vi tidigare nämnt var det Black Diamond Onyx 55 och Klättermusen Mjölner W’s 70 som testades och utfallet blev ungefär som det brukar. Som röven: klöven!

Båda säckarna har ett så kallat pivotupphängt bärsystem, ett höftbälte som hänger i en punkt och alltså är ledat på alla håll. Där är tanterna rörande överens: det är superduperskönt! Särskilt om du går tungt, länge och i oländig terräng. Däremot kan det kännas lite konstigt i början men du vänjer dig snabbt. Väven i säckarna är kraftig, nästan sträv. Blir lite trögt att fjöla i prylarna ibland. Å andra sidan blir säckarna oerhört slitstarka. Ingen fara på taket om vår kära Nail clipper sliter sig alltså. Men så var det ju det här med axelremmarna. Gunilla blev inte alls särskilt förtjust i Mjölner, fick ett konstant tryck fram på axlarna och åmade sig titt som tätt över detta. Tyckte även att den belastningen låg fel. Gnällkärring! Hjälpte dock inte hur mycket vi än justerade, sammalika var gång. Trots att Kajsa var och förblev förtjust i Mjölner så är de där axelremmarna ändå ett problem. Hade de varit något tunnare och smalare på dammodellen så hade nog problemet delvis varit löst.

Bärsystemet på Mjölner…

…och på Onyx

Axelremmarna på Onyx var både smalare och mjukare och upplevdes skönare men ändå tillräckligt avlastande av oss båda. Nackdelen med Mjölner är att det är extra allt. Av allt. Det blir helt enkelt lite för möe. Får du den dock perfekt i passformen så är den redigt go och går att lassa på rejält. Lite sämre med Onyxen där. Får du dock hjälp med inställningar på Mjölner så kan det bli kärlek. Ett tips är att kika på Klättermusens instruktionsfilm, den kanske hjälper dig lite på traven.

När det kommer till själva packandet så har Onyx frontöppning, toppmatning, topplock och frontficka. Mjölner har nästan nada, eller rättare sagt topp- och bottenmatning. Inga lättillgängliga fickor, det köps som tillbehör. Du som tycker stilren design ska absolut kika på en Mjölner, för snygg, det är den! Lite trång att packa och väven gör det inte lättare. Packningen i Black Diamond Onyx når du ju i princip från alla håll men dragkedjorna (som är vattentäta) är svåra att hantera. Behövs rätt mycket kraft för att stänga om det är fullt i säcken. Och hur det blir med minusgrader och vantar vågar vi inte ens tänka på. Kan alltid hoppas att BD tänker om där och gör lite smidigare dragkedjor för då är säcken riktigt najs. Dock något stökigare att ställa om rygglängden på Onyx, jobbigt om man råkar tappa bort den medföljande ”insektsnyckelen”. 

Kort & gott: I Mjölner kan du bära tungt och bekvämt rätt länge om du får den att sitta bra, vilket kanske inte alltid är så lätt. Lite trång att packa och saknar tillstymmelse till bra och smidiga fickor. Det finns dock som tillbehör. Den är dyr! Över 5000 riksdaler. Dä ä möe pengar för en smålänning dä. Onyx är smidigare och mer lättpackad än Mjölner men kanske inte orkar samma last. Dumma dragkedjor och lite trånga fickor. Halva priset mot Mjölner dock. Ett plus till båda säckarna för slitstyrkan och det fulledade höftbältet. Mumma! Vinnaren är: …

…Granit Gear Nimbus Trace! Skämt åsido men vi är fortfarande alldeles för kära i våra Gröna Bandet-säckar. Har helt enkelt svårt att slita oss. Det blir ju gärna så med gamla kompisar.

I helgen var Gunilla uppe i Hufvudstaden och vi roade oss rejält! Först blev det ett långt besök i Kartbutiken på Vasagatan. Har du aldrig varit där? Åk dit! Nu! Vi lovar, du kommer kunna gotta dig där i många timmar. Om du gillar kartor, dvs… Å det gör ju vi så blev tre nya kartor inhandlade, bland annat Hardangervidda x2. Planerar en långtur dit, ja inte Gröna Bandetlång men tre-fyra veckor i vilket fall. Gött som en göttapa. Sen blev det tur till ännu en underbar butik: Kängspecialisten. Det här med specialistbutiker (aka nördbutiker) är helt klart vår grej. Säck, där Kajsa huserar lite då och då, är ju också rätt trevlig…

Gunilla provar Crispi. Satt bra, ni ser ju hur gla’ hon är.

Andra halvan av helgen spenderade vi med att klämma & känna på prylar på Swesport. Tjötade ju givetvis men en del trevligt folk också. Lars Fält, den store överlevnadsexperten, har alltid ett och annat att säga. Han kommer för övrigt ut med en nygammal bok i dagarna, Uteliv på sommaren. Mkt matnyttigt i den vill vi lova. Smakade på Kebabgrytan från Real Turmat också. Konstigt nog hade vi inte gjort det tidigare, köpte inte med oss någon i somras så vi tyckte det var dags nu. Den var god. Möe sting, å sånt gillar vi.

Sen blev det ju ett å annat prylspan som sagt. Keen kommer med en lättare sandal och det är verkligen välkommet. Kommer bli perfekt lägersko till sommarens vandringar. Fyra färger för dam. Och ingen är rosa! Tyckte vi var trevligt… Woolpower i två nya färger, Smartwool kommer med sjysta löpargrejer. I ull så klart. En sport-bh såg himlans intressant ut. Och dessutom planerade vi, eller snarare Kajsa, några inköp av ny trekkingsko, Crispi A Way Mid GTX,  och turskida från Åsnes. Som sagt: en riktigt lyckad helg!

Woolpower i rosa & petrol

Smartwool-Janne & Gunilla snackar ulltrosor.

Frank på Backcountry stoltserar med våra planerade inköp. Riktigt skön lägre känga från Crispi. Röd också, det är gott!

Dessutom har vi även hunnit med att lägga upp bilder och text på samtliga etapper från Gröna Bandet. Det är inte så illa, det, så här ett halvår efter hemkomst. Snarare: Vajert! Du hittar det under Gröna Bandet-sidan. Go tur!

På begäran fick vi med oss varsin kisstratt att använda under skidturen. Shewee var namnet. En makalös manick faktiskt om man får till det…

Med lite övning (vi testade hemma först så vi inte skulle lukta rumpa hela turen) så är det en frihetskänsla av Guds nåde. Bara att peta in en pinne i brasan;-). Smidigt att den är i hårdplast och att den består av två delar så man kommer utanför alla dunplagg. Än så länge bara positiva vibbar. Skönt att kunna stå och kul att äntligen kunna slå en 8.

Shewee var namnet som sagt. Finns i rosa alt skogsgrön förpackning. Förhoppningsvis snart i en butik nära dig!

Till alla er som undrar vart de där roliga, snygga och smala tanterna tog vägen? Svar: de finns inte längre. Nu för tiden är de mest lata och mulliga. Och även lite C-kändisar. ”Finnt sa dä va!”

De har i helgen både planerat in det ena och det andra äventyret dock. Så härda ut… snart kommer de igen.

Jaja, vi vet att det var ett tag sedan men vad fasiken, vi är inga maskiner, endast människor! Det har i vilket fall hänt en del sedan sist (nej, vi har inte blivit smalare) men vi bor numer i samma stad, närmare bestämt Kalmar, vi jobbar något mer än tidigare men är ute mer. De där småutflykterna är inte att förakta och nu när vi endast bor 5 minuter från varandra så blir det en del av den varan. Det är ju som vi brukar säga: Gött som en göttapa! Dessutom så har vi fått ett Gröna Bandet-diplom, det är ju inte fy skam, det.

Ni som har följt oss fattar ju att vi titt som tätt är sugna på lite äventyr, enligt våra mått mätt. Så nu är det dags igen. Till en början var det tänkt att vi skulle köra långtur i fjällen men ett silverbröllopsfirande (förekommet av DLÄ) och en BAMM-anmälan satte stopp för det. I samma veva ramlade det in en utmaning från Johan på Elpex (som för övrigt är en riktigt trevlig figur) som tyckte att vi skulle köra rullskidor från Kalmar till Piteå. Efter två, nja kanske tre glas vin, lät det som en strålande idé men nu gör vi ju oftast som vi vill och inte vad andra säger till oss. Så vi vände på steken helt enkelt. Med rullskidorna på så blir det nu istället sydlig riktning som gäller. Sorry för det Johan Öberg. Gäller löftet om 12-timmarsservice ändå? Vi kör ju ändå på Elpex, liksom…

Den strukturerade perioden i våra liv har vi lämnat så nu blir det en högst oplanerad tur. Tre veckor på rullskidor Kalmar- Skåne runt (typ). Med ryggsäck på ryggen. Och nu kommer förmodligen de mest erfarna äventyrarna (läs Ola Skinnarmo;-) säga att en oplanerad tur är lika med en misslyckad tur men vad kan egentligen gå fel? Vi tänker ju lite lågpulsträningsläger med rikliga inslag av bearnaise, tältnätter, svett, utematlagning, frisk luft och många skratt. Ja, just det, vinransonen är satt till max två dagar (fredag och/eller lördag) om inte någon bjuder oss på onsdagar, för då är det ju Lillörda’.
Lite planering har vi dock hunnit med och idag köpte faktiskt Stortanten en cykelkarta också…

Vårt största problem just nu är att vi känner att åldersskillnaden har hunnit ikapp oss på en del plan. Hallå, Gunilla kallar fortfarande vanliga gympadojjor för tennisskor! Annars är allt frid och fröjd och det bästa är att vi kommer ha mobiltäckning heeeeeela turen så sug på den! Ni slipper oss inte vare sig ni vill eller inte.

Japp, nu rullar vi som sagt. Å temperaturen känns nästan som i visan. Hög alltså. Kom iväg innan 12 igår å rullade på i sakta mak. Spontankommentar här: ”jo, men gäddhänget kommer nog få sig en omgång”.
Känns ändå som att rulla med rygga kan bli en sak att digga. Vi kunde dock valt en 40-litrare istället för en 30 dito. Lite klent med plats, får ju för fasen inte ens plats med knäcke & kaviar. Däremot får vi plats med Hilleberg Rogen.

Men en sak ska ni veta, det var kärvt att ge upp vårt älskade Kaitum. Å dessutom kör vi nu en 2a, tight med plats om vi både vill ligga på rygg. Å andra sidan är vi ju inga Dolly Parton så vi löser det med;-). Skönt med varsin absid iaf.

Lite övriga reflektioner så här i början:
• Det går att skejta även med klassiska skidor när du kör med kombipjäxa. Dra upp på 4ans växel bara å tugga på.
• Freden i Brömsebro 16/8 1645 gav oss både Jämtland å Härjedalen. Tack för det!

• Tempo i Bergkvara har sämre sortiment (förutom på glass) än vad Konsum i Bodafors hade sista veckan innan de stängde.
• Frystorkad alkohol som är 4 år för gammal smakar äckelblä. Ungefär som överjäst öl blandat med möglig glögg.

• Real Turmats Chili con carne still going strong. Nästan bättre än grillbiff & bea. Våra magar är för övrigt ok;-).

Nu har vi äntrat Sölvesborg & börjar sakteliga närma oss Skåne. Det rullar på som sagt…
Vi är rörande överens om att det inte kommer bli några rullskidslopp i framtiden. Det går helt enkelt inte att bromsa på de här skidorna;-) Blir många rullstopp å var häromdagen nära att bli mosade (tänk överkörd mördarsnigel) när vi nog höll 60 knyck i en utförslöpa på halvtaskig asfalt. Asasketaläskigt! Däremot är sakta mak på rullisarna fortfarande vår melodi.
Lite annat smått å gott:
• varit med om tidernas största glasschock på Glassiären i Karlskrona. Tom något för stora kulor för oss rutinerade.

• skulle vi kört långlopp skulle vi helst vilja köra för Team United Bakeries. Enbart för att det ligger så gött i munnen och för vi redan har de gröna tröjorna.
• DLÄ kom på besök även denna tur. Utan vin dock å hade som vanligt inte ätit så åt oss ur tältet.

•växelövergång från 4an till 3an när du skejtar med 10 kg på ryggen (vi räknar inte in vikt på mage, lår & rumpa) är inte att föredra. Men, men tur att läkeköttet är gott…

•vi är väl alla uppvuxna med ”om du inte vill ha en snigel på ögat”. Men det är faktiskt inte så himlans kul att ha den i dojjan heller å lägga märke till den tio minuter efter att dojjan är på foten.

•att vi är rätt så jädra bra (om vi får säga det själva) att hitta fina tältplatser. Det är inte alltid att sura sommarstugeägare tycker som vi dock.

För någon helg sedan var vi ute och traskade lite på Dackeleden mellan Nybro och Emmaboda. Vi är ledsna att behöva säga det men…vi kommer inte göra om det. Såg mest ut så här:

eller så här:

Med andra ord inte så upphetsande. Mestadels tråkiga planteringar, kalhyggen eller platta skogsvägar. Asfaltsvägen mellan Saltoloukta och Vakkotavare är en höjdare i jämförelse. Men herregud, vi fick ju vara ute i vilket fall. Vi får glädjas åt det lilla. Dä sä’r vi ofta, vi.

Däremot så hade vi bland annat tre dejliga ting med på turen; nya tältkåtan från Tentipi, Olivin, och två av Thules nya vandringsryggsäckar; Capstone och Guidepost. Riktigt kul att få kika, klämma och känna.  

Vi, och även Gösta, är rörande överens om att en kåta är rätt trevligt ändå. Det är inte ett tält, det ska man vara medveten om, och det blir rätt påtagligt när det inte finns någon absid. Däremot så är ju rymden helt fantastisk! Riktigt sjyst ventilation som är superduperenkel att justera (även från sovsäcksläge) och det najsigaste av allt är ju faktiskt att det funkar att elda i den. I nödfall en öppen eld men en mindre kamin funkar i alla lägen.

Vi och Gösta hade gott om utrymme och då ska det ju tilläggas att vi inte gått ner något nämnvärt i vikt den senaste tiden. Som de flesta kåtor (om vi inte snackar de där stora åbäkena) så är Olivin enkel att sätta upp och står stadigt utan stormlinor. Vi överraskades av rejäla småländska vindar sista natten och vaknade alla tre av att vinden tog tag i kåtan. ”Attans, kanske skulle spänt upp stormlinorna i alla fall” men vi behövde verkligen inte oroa oss.

Rejäl ventilhatt med enkel justering.

Ventiljustering i förgrunden. I bakgrunden: en trött matte å en trött Gösta.

Visst, den väger 3,5 kg och kanske inte något vi bär med oss när det verkligen behöver tullas på vikten men vi sa faktiskt flera gånger under helgen: ”känns ju ändå som man vill äga en sådan här”. Sjyst att ha i grupp eftersom man kan sitta 4 personer i den och utrymmet är som sagt ett stort plus. Kanske inte a-must-have, men snudd på.

Även ryggsäckarna från Thule var till belåtenhet och får definitivt klassas som rejält bra förstautgåvor. Rejäla liter (ja, det där med litermåttet är relativt när det gäller säckar), bra med fickor och sköna bärsystem.
Capstone 50 har fullt ventilerat bärsystem, dvs ramen är böjd så det bildas ett utrymme mellan ryggen och säcken så att luft kan strömma genom. Mindre svettigt men packas den fel så kan säcken kännas lite baktung. Höftbältet är riktigt skönt och ger bra avlastning, upp till 15 kilos packning borde inte vara något problem.

W’s Capstone 50

Luftigt och skönt bärsystem

Kajsa, som är något bred om höfterna, kände att ramen kanske var lite smal men med fem kilo kapat (på kroppen) så borde problemet vara borta. Fick plats med överdragskläderna i frontfickan, sen var det stopp. Tillräckligt eller inte, det få någon annan avgöra. För dig som letar efter en stugturssäck med luftigt och skönt bärsystem, många fickor och en frontöppning kan denna säck definitivt vara ett bra alternativ. Dessutom tycker vi att färgen är snygg. Och det är ju också viktigt ibland;-)

Guidepost 65 är något rejälare i sig och lämpar sig bäst för lite tyngre turer. Eller i vilket fall mer volymkrävande dito. Bärsystemet påminner lite om det som finns i Altrasäckarna från Arc’teryx eller på Klättermusens Mjölner. Höftbältet sitter liksom lite löst, eller som vi nördar säger: pivotupphängt. Dvs, höftbältet är rörligt och följer kroppens rörelser. En del gillar det inte, andra älskar det. Vi tillhör nog det sistnämnda gänget. Både höftbälte och axelremmar är relativt stumma, vilket lönar sig i längden. Ingen mjuk fyllning som ger vika efter ett antal turer.

Mumma bärsystem. Luftigt, stabilt men ändå rörligt.

Precis som på Capstone finns det rejält med fickor och fästmöjligheter och topplocket kan göras om till en dagstursäck. Bärsystem går givetvis att justera efter din rygglängd och här snackar vi Thulemade. Enkla, hållbara grejer som det inte krävs en bruksanvisning till. Vajert! Det som var lite krångligt dock var justeringen av toppstramarna. Något för kraftig väv så var attans pilligt att byta från det övre spännet till det undre vilket vi blev tvungna till eftersom Kajsa var för kort. Förhoppningsvis behöver man inte göra det alltför ofta…

Kajsas rygg är kort. It’s a fact!

Stoooor frontficka, frontöppning och bra fästmöjligheter.

Kort och gott får vi väl säga att vi var rätt nöjda med prylarna på turen, mindre nöjda med underlaget. Vi testade även några nya maträtter från Outmeals och Real Turmat. Återkommer inom kort med ett djuplodande reportage om dessa.

Trevlig Valborg allesammans! Vi drar ut till Alvaret för lite vindskyddshäng med vin & matlagning. Amarone och paella står på listan. Gött som en göttapa!

Ja, det här med att äta har ju aldrig varit några problem för oss, inte. Varken i vardagen eller när vi är ute och traskar. Passade på att liva upp trååååååkiga Dackeleden med lite nya rätter från både Outmeals och Real Turmat. Givetvis passade vi även på att gotta oss lite extra då det var lättare helgpackning som gällde för övriga utrustningen.

Vet ni hur gott makrill i tomatsås och en halv liter juice smakar på morgonen? Ljuvligt! Å bara själva vetskapen om att vi kan (och får) hetsdricka den där juicen är ju bara den helt ljuvlig…

I somras utökade vi köksarsenalen med en stekpanna vilket verkligen gett turerna en ny dimension i form av kött, korv & bröd. Yum! Stekt chorizo å vita bönor är en riktig höjdare. Helt klart värt några extra gram i ryggan.

Nu till mattesteriet. Mjukkonserver är ju lite halvnytt på outdoormarknaden och funkar riktigt, riktigt bra för dags- eller helgturen. Stortanten låter även meddela att de funkar finfint även inomhus om du glömt lunchlådan hemma. Vill du ha med dig dem på veckoturen? Ät dem i början för de tar både plats och gram.

Vi värmde till dem i ett vattenbad och det tog kanske fem minuter eller något sådant. Går åt lite mer gas än vid vanliga uppkok men rätterna går även att äta kalla om du vill spara på bränslet. Alternativet är att stjälpa över påsens innehåll i en kastrull. Lär ta avsevärt kortare tid än att värma den i vattenbad men du åker tyvärr på disken. Under femtilappen för samtliga rätter så ett oerhört gott och prisvärt alternativ till det frystorkade.

Eirik’s Creamy Beef Stew

Eirik’s Creamy Beef Stew såg ut så här när den kom ut ur påsen. Bitar av både potatis och kött och rejält med sås. Vi gav den 4 av 5 med option på en femma. Diggade verkligen det möra köttet och att potatisarna var i bitar och inte mosade. Kanske något kryddsvagt eller rättare sagt, behöver både saltas och peppras, och mängden sås var kanske lite i rejälaste laget. Har hintat Outmeals om att pepparrot borde vara en superb smaksättare;-)

Nedan har du Chicken Sweet and Sour. Vi var inte lika imponerade av den men den var fortfarande helt ok och givetvis ätbar. Kan ha att göra med att vi i de flesta lägen föredrar ”potäter mä sås”. Vi gav den absolut godkänt, dvs 3 av 5 så ingen ko på isen här inte. Du som gillar pasta, kyckling och den sötsura smaken kommer definitivt äta denna rätt mer än en gång. Överlag så är mjukkonserverna (vi har smakat en del andra varianter också) riktigt sjysta. Hela bitar som ger lite tuggmotstånd, du ser vad som är i och smakerna är goda. Vår absoluta favorit är Tuna Chili Pasta. Gött som en göttapa!

Chicken Sweet & Sour

Även två nya rätter från Real Turmat stod på menyn. Torsk i krämig currysås och Couscous med linser och spenat. Det här med torsk i currysås känns ju lite konstigt men tydligen är det visst en vanlig rätt i grannlandet. Och för skoj skull googlade jag temat och dra på trissorna, det finns rätt många recept även på en svensk variant.

Vi tyckte absolut bäst om couscousrätten, en riktigt höjdare faktiskt. Goda kryddiga smaker men hade gärna fått smaka något mer spenat. Sjyst konsistens, helt vegetarisk, inte grynig det minsta och behövdes varken saltas eller peppras. Definitivt 4 av 5, nästintill en femma, och kommer få hänga med på nästa tur.

Kanske inte roligaste färgen men smaken väger upp det mesta.

Torsken hade en mild currysmak och för dig som inte är jätteförtjust i curry är det ju ett plus. Kan behöva lite extra salt och peppar men funkar utan om du inte orkar bära med dig det. Fiskbitarna och grönsakerna (tror det är lite gulbeta och selleri) är i bitformat även efter att rätten är tillagad. Potatismoset är mos både innan och efter;-) Det som är det jobbiga med fiskrätterna är ju dessa tråkiga rapar efteråt. Vi upplever att de kommer efter alla frystorkade rätter i en eller annan form men men fisk är de något extra. Torsk i krämig currysås är ändå en godkänd fiskrätt som välkomnas som ett havsalternativ till den hederliga gamla Torskgrytan.

Torsk, curry & kräm

Ja, som ni ser är vi på g nu. Två blogginlägg inom loppet av 14 dagar.
Som sagt, it aint over until the fat ladies sing!

Tanter på tur

Jo, men nu så här ett halvår efter 24e december och det verkar som att inte julefläsket vill rinna av kroppen så är det väl endast ett alternativ som återstår; låååååångvandring.Tanterna ger sig ut på tur igen! Gött som en göttapa!

Skål på det!

I april nästa år sätter vi i sta. Beräknar att vara hemma i oktober igen. Samma år då, alltså 2016. Ledighetsansökan är påskriven och planerandet är i full gång. Västra USA, från mexikanska gränsen till kanadensiska dito, 6 månader och 430 mil genom både öken, snö, berg, djupa dalar och massa annat vackert. Och vet ni, det ska bli ofantligt kul och spännande! Och givetvis hoppas vi att ett och annat kilo försvinner både innan och under tiden vi traskar. På våra kroppar alltså, men det fattade ni väl redan;-)

För våra trogna fans kommer detta innebär en himlans massa (nja det kanske var lite att ta i, men i vilket fall mer än tidigare) bloggande om menskoppar, mat, visum, bear canisters, ormbett, kameror, regler, prylar, kläder, kängor å så vidare, å så vidare. Så häng kvar för tusan!

För någon vecka sedan satt Lilltanten, aka Kajsa, i bilen hem från Stockholm med DLÄ och passagerarsurfade lite. En utav de bästa grejerna du kan göra som passagerare faktiskt. Efter ett tag började vi småtjöta om naturreservat (har glömt varför) och Herr Internet berättade att det fanns 10 dito i Kalmar kommun. Antalet googlades fram även för Öland; 82 stycken naturreservat! Helt galet!

Då och där föddes ”Reserverat & serverat i reservatet”. 10 reservat, 10 måltider, 10 kvällar. Alltså en måltid och kväll för varje reservat. Ja, ni hajar va? Ett litet enkelt och smidigt sätt att utforska våra hemtrakter samtidigt som vi får mat i magen. Och som vanligt tyckte vi ju att vår idé var genialisk så idag slog vi till och startade upp. Första reservatet ut: Svinö.

I och med att Stortanten bor granne med Svinö så har vi både gått, sprungit, badat och ätit i reservatet tidigare (och ja, även druckit vin) så vi är rätt hemmastadda i omgivningen. Men lika dejligt & vackert ändå! Svinö ligger precis vid foten av Ölandsbron och varenda Kalmarit har nog besökt platsen någon gång. Det ligger endast ett stenkast från innerstan och du får både hav, lite skog (ja, så gott det går här vid kusten), fina stigar, vass, frigående får & gratiscampare under sommarhalvåret, utsiktsplats för Ölandsbron, hundbad, grillplats, timrat vindskydd, kulturhistoria und so weiter, und so weiter

. 

Trots att inte reservatet var någon nyhet så var maten i vilket fall det. Testade två mjukkonserver från Forestia, ett varumärke som med största sannolikhet dyker upp lite varstans till våren. Inga tillsatser, inga färgämnen och maten ser ut som mat, inte en röra. Etiskt, estetiskt och Espania!  Chicken Madras och Risotto med lax & svamp blev serverat ikväll.

Precis som med mjukkonserverna från Outmeals finns möjligheten att använda en ”self-heating pouch”, dvs maten kan värmas upp utan att du behöver tända upp ditt kök. Smidigt värre! Och det var faktiskt rätt coolt när vi hällde på vattnet och det efter en kortis bara började koka i påsen. Magnesium, en gnutta järn, salt och vatten står för den kemiska reaktionen. Häll på vatten, lägg påsen på marken, vänta 12 min. Voilá!

I vänta på något gott…

Som vi tidigare nämnt är mjukkonserver ett ypperligt alternativ att ha med på kortare turer såsom över dagen eller helgen. Vill du inte köra med värmereaktorn så går det alldeles utmärkt att värma maten i vattenbad eller i kastrull.

Och nu till det viktiga: hur smakade de då? Chicken Madras var en riktig hit! Var mycket smakrik, luktade gott, bra konsistens, såg god ut och hade stora finfina kycklingbitar. En utav de bättre mjukkonserverna på länge faktiskt. Får 4,5 tanter av 5 möjliga. 

Vi var inte lika förtjusta i Risotton med lax och svamp dock. Rätt trist färg, vilket det i och för sig rätt ofta kan bli på många friluftsrätter, alldeles för stora svampbitar vilket gjorde att dess konsistens blev lite konstig och kanske något för lite kryddor i allmänhet. Fisken och riset var helt ok dock men väger inte upp tillräckligt för att rätten ska få godkänt tyvärr.

Som tur är finns det en hel drös med andra rätter, även vegetariska och/eller veganska, att välja mellan när de väl kommer till Svedala. Vad sägs om Iberiskt fläskkött med portvinssås och grönsaker? Yum! säger vi.
Kort och gott; ett trevligt tillskott till dagens mjukkonservssortiment.

Nästa reservat på schemat är reserverat till nästa vecka. Då kör vi dubbla kök, färsk mat, vegetariskt (lakto-ovo i vilket fall), kanske ett glas vin och kaffe så klart. Syns då!

Jaha, då var det andra reservatet ut för oss. Någon annan som hakat på i sitt egna närområde kanske? Nähä, inte det. Vore ju rätt dejligt annars. Men nog om er och tillbaka till oss…

Andra reservatet ut där vi reserverade och serverade en afton blev Lindö. Reservatet är typ pyttelitet och ligger norr om Kalmar i närheten av Revsudden (som också är värt ett besök med sin pittoreska gästhamn och camping). Lindö naturreservat består av hälften vatten och hälften odlingslandskap (gammalt som gatan, från stenåldern ungefär) som är sagolikt vackert. Rymmer även en badplats så när du strövat runt en stund i reservatet kan du pausa med ett dopp.

Som ni ser, rätt vackert faktiskt. Något annat som är vackert är ju mat och det var vi ju också sugna på att laga. Så vi klämde till med både förrätt och varmrätt. Och som utlovat lakto-ovo dito. Dvs, fritt från kött men med ägg & mejeriprodukter. Fast nu så här i efterhand så slopade vi faktiskt äggen. Hmm, undra vad det blir för vegovariant då? Borde bli lakto-vegetarian så vi kör på det.

Vi är ju lite förtjusta i att frifräsa så bestämde oss i gångarna på Citygross (tror det var någonstans mellan bananerna och blomkålen) vad vi skulle laga. Till förrätt blev det havremjölsplättar med parmesan & vitlökskräm. Smidigt och rätt gott! Nästa gång skippar vi vitlökskrämen och parmesanen dock och kör plättarna som efterrätt istället med nutella och jordnötssmör. Can’t wait!

Havreplättar på g

Havreplätt pimpad med vitlökskräm & oliv

Du kan enkelt förbereda de torra ingredienserna hemma; havremjöl (funkar nog finfint med mandelmjöl också), lite bakpulver och en gnutta salt. Ute i fält blandar du bara ihop det med lite vatten och kanske en gnutta olja. Stek plättarna i stekpanna och häv i dig dem direkt när de är klara. Eftersom vitlökskrämen inte var en hit så på ren svenska; skit i den. Kör som sagt något sött istället och gärna i dubbel dos. Nutella och jordnötssmör är en dödlig kombo; sött & salt. Yum!

Till varmrätt blev det paprika fylld med kikärtsröra. Lite meckigt att fixa till i fält men med två grytor och lite tid, och tid är ju allt man har, så går det finfint. 

Recept och tillvägagångssätt utan varken punkt eller stora bokstäver: halvera paprikorna, ångkoka dem i lite vatten och olja tills de blir al dente, skär ett knippe salladslök i bitar, bryn i lite olja, salta & peppra, häll i avrunna kikärtor och oliver, släng i en slev (nja, kanske en matsked) med soltorkadetomatkräm eller två slevar (ja, å då menar vi slevar) med pesto och en näve chevré (gör inget om det överdoseras om du tycker om’at), rör runt och fyll paprikahalvorna (som du nu tagit upp ur grytan) med röran. Fertig!

Som sagt, gott men lite meckigt. Dessutom får du vara beredd att det går åt lite bränsle. Så är du en snålis får du nog hålla dig till frystorkat eller pulvermos & Bullens pilsnerkorv, vilket i och för sig är gött som en göttapa.

Vi har nu avverkat två reservat och har egentligen kommit fram till två stora slutsatser.
1. Det är många gånger oerhört vackert runt husknuten.
2. Det är oerhört trist att vi endast har lagom cykelavstånd till ett reservat av de åtta som är kvar. Det betyder sju middagar utan vin. Eller kanske sju middagar där DLÄ får agera chaufför? Vi har inte riktigt bestämt oss ännu…

#filterhellyeah

Go’ tur!

I år gick septemberturen till Hardangervidda eftersom kartorna har legat på hyllan och gäckat oss i två, nästan tre år. Å dän som väntar på nöet gött… Ja, och som vanligt är vi ju inte så snabba med att blogga, så förra devisen gäller även för detta.

Ställde bilen i Tuva mitt ute på viddans nordöstra sidan. Sketabillig parkering, endast 50 NOK. Sug på den, Gjendesbu! Traskade på västerut och slog upp tältet efter 500 meter. Det vankades ju vin & mättat fett.

Oxfilé, svamp och grädde. Dä’ räcker dä’! Åsså vin så klart!

Vinden tar ju sig lätt fram över en vidd vilket vi fick känna på de fyra första dagarna. Ömsom sol, ömsom frost, konstant vind. Gärna lite nordanvind också så det blåste på rejält kallt emellanåt. De sista tre dagarna hade vi dock sol men ingen vind. Varmt som tusan så svetten lackades rejält & myggen gjorde entré.

Vandrade Tuva, Kraejjka, Bjoreidalshytta, Nyabu, Trondbu, Stigstuv, Rauhellern, Heinsetter, Tuva. Inte så noga egentligen med stugorna för endast Kraejjka var öppet, Bjoreidalshytta var nerlagd å de andra stängde i augusti. Kort å gott, ska du köra stugtur på Hardangervidda så se till att göra det mellan juli till mitten av augusti. Vi lyckades i vilket fall få en nybakt slät bulle i Kraekkja å den satt som en smäck.

Vacker vy innan Nybu

Hardangerjokullen. Lite mäktigt & snyggt.

En svenska i Norge.

Testade en ny frukostvariant: Clif bar med jordnötssmör. Inte dumt, inte.

Snälla sluttningar, gott om vandringsleder, fantastiska vyer, möe får (till Göstas stora glädje), mycket vatten och finfina tältplatser. Det är väl egentligen Hardangervidda i ett nötskal. Helt klart värd en tur om du inte varit där.

Never leave your tent without a Flash! #Westernmountaineering

Vi fick även möjlighet att testa ett utav Fjällrävens nya tält som kommer till våren, Abisko Dome. Vår vana trogen så kollade vi ju inte riktigt uppsättning innan (går liksom på gammal rutin, på gott och ont) så inför första natten kom det en & annan svordom faktiskt men de försvann så fort vi kryp in i tältet. Sjyst ljus, redigt bra med plats (både på höjden och på bredden), många fickor, rymliga absider, dubbla dörrar, kändes stadigt även vid den värsta blåsten och ventilationen var a ok. Givetvis kommer vi inte överge vårt kära Hilleberg Kaitum i första taget men när det är tajm för kupoltält så ligger Abisko Dome hett till.

Fjällräven Abisko Dome 3

…å ännu en gång.

Tog Trolltunga på hemvägen. Eller tog och tog, den fanns där & vi fick traska dit. Två lite smårunda tanter som vi klarade det galant, även med fjällpackningen (om än något bantad) eftersom vi ville suga ut det sista i smörrebrödet och tälta en natt till på fjället. Norrbaggarna, sin vana trogen, tar tungan á la TTT; i tights, trailskor & tisha. Rekommenderar Trolltunga om du gillar att ta höjdmeter, njuta av fantastiska vyer och att samspråka med (och fota) människor från alla världens hörn, men kanske flest spexande asiater och timida belgare;-)

En helt vanlig kväll på fjället. Magiskt vackert!