I år gick septemberturen till Hardangervidda eftersom kartorna har legat på hyllan och gäckat oss i två, nästan tre år. Å dän som väntar på nöet gött… Ja, och som vanligt är vi ju inte så snabba med att blogga, så förra devisen gäller även för detta.
Ställde bilen i Tuva mitt ute på viddans nordöstra sidan. Sketabillig parkering, endast 50 NOK. Sug på den, Gjendesbu! Traskade på västerut och slog upp tältet efter 500 meter. Det vankades ju vin & mättat fett.
Vinden tar ju sig lätt fram över en vidd vilket vi fick känna på de fyra första dagarna. Ömsom sol, ömsom frost, konstant vind. Gärna lite nordanvind också så det blåste på rejält kallt emellanåt. De sista tre dagarna hade vi dock sol men ingen vind. Varmt som tusan så svetten lackades rejält & myggen gjorde entré.
Vandrade Tuva, Kraejjka, Bjoreidalshytta, Nyabu, Trondbu, Stigstuv, Rauhellern, Heinsetter, Tuva. Inte så noga egentligen med stugorna för endast Kraejjka var öppet, Bjoreidalshytta var nerlagd å de andra stängde i augusti. Kort å gott, ska du köra stugtur på Hardangervidda så se till att göra det mellan juli till mitten av augusti. Vi lyckades i vilket fall få en nybakt slät bulle i Kraekkja å den satt som en smäck.
Snälla sluttningar, gott om vandringsleder, fantastiska vyer, möe får (till Göstas stora glädje), mycket vatten och finfina tältplatser. Det är väl egentligen Hardangervidda i ett nötskal. Helt klart värd en tur om du inte varit där.
Vi fick även möjlighet att testa ett utav Fjällrävens nya tält som kommer till våren, Abisko Dome. Vår vana trogen så kollade vi ju inte riktigt uppsättning innan (går liksom på gammal rutin, på gott och ont) så inför första natten kom det en & annan svordom faktiskt men de försvann så fort vi kryp in i tältet. Sjyst ljus, redigt bra med plats (både på höjden och på bredden), många fickor, rymliga absider, dubbla dörrar, kändes stadigt även vid den värsta blåsten och ventilationen var a ok. Givetvis kommer vi inte överge vårt kära Hilleberg Kaitum i första taget men när det är tajm för kupoltält så ligger Abisko Dome hett till.
Tog Trolltunga på hemvägen. Eller tog och tog, den fanns där & vi fick traska dit. Två lite smårunda tanter som vi klarade det galant, även med fjällpackningen (om än något bantad) eftersom vi ville suga ut det sista i smörrebrödet och tälta en natt till på fjället. Norrbaggarna, sin vana trogen, tar tungan á la TTT; i tights, trailskor & tisha. Rekommenderar Trolltunga om du gillar att ta höjdmeter, njuta av fantastiska vyer och att samspråka med (och fota) människor från alla världens hörn, men kanske flest spexande asiater och timida belgare;-)
