För någon helg sedan var vi ute och traskade lite på Dackeleden mellan Nybro och Emmaboda. Vi är ledsna att behöva säga det men…vi kommer inte göra om det. Såg mest ut så här:
eller så här: 
Med andra ord inte så upphetsande. Mestadels tråkiga planteringar, kalhyggen eller platta skogsvägar. Asfaltsvägen mellan Saltoloukta och Vakkotavare är en höjdare i jämförelse. Men herregud, vi fick ju vara ute i vilket fall. Vi får glädjas åt det lilla. Dä sä’r vi ofta, vi.
Däremot så hade vi bland annat tre dejliga ting med på turen; nya tältkåtan från Tentipi, Olivin, och två av Thules nya vandringsryggsäckar; Capstone och Guidepost. Riktigt kul att få kika, klämma och känna. 
Vi, och även Gösta, är rörande överens om att en kåta är rätt trevligt ändå. Det är inte ett tält, det ska man vara medveten om, och det blir rätt påtagligt när det inte finns någon absid. Däremot så är ju rymden helt fantastisk! Riktigt sjyst ventilation som är superduperenkel att justera (även från sovsäcksläge) och det najsigaste av allt är ju faktiskt att det funkar att elda i den. I nödfall en öppen eld men en mindre kamin funkar i alla lägen.
Vi och Gösta hade gott om utrymme och då ska det ju tilläggas att vi inte gått ner något nämnvärt i vikt den senaste tiden. Som de flesta kåtor (om vi inte snackar de där stora åbäkena) så är Olivin enkel att sätta upp och står stadigt utan stormlinor. Vi överraskades av rejäla småländska vindar sista natten och vaknade alla tre av att vinden tog tag i kåtan. ”Attans, kanske skulle spänt upp stormlinorna i alla fall” men vi behövde verkligen inte oroa oss.
Rejäl ventilhatt med enkel justering.
Ventiljustering i förgrunden. I bakgrunden: en trött matte å en trött Gösta.
Visst, den väger 3,5 kg och kanske inte något vi bär med oss när det verkligen behöver tullas på vikten men vi sa faktiskt flera gånger under helgen: ”känns ju ändå som man vill äga en sådan här”. Sjyst att ha i grupp eftersom man kan sitta 4 personer i den och utrymmet är som sagt ett stort plus. Kanske inte a-must-have, men snudd på.
Även ryggsäckarna från Thule var till belåtenhet och får definitivt klassas som rejält bra förstautgåvor. Rejäla liter (ja, det där med litermåttet är relativt när det gäller säckar), bra med fickor och sköna bärsystem.
Capstone 50 har fullt ventilerat bärsystem, dvs ramen är böjd så det bildas ett utrymme mellan ryggen och säcken så att luft kan strömma genom. Mindre svettigt men packas den fel så kan säcken kännas lite baktung. Höftbältet är riktigt skönt och ger bra avlastning, upp till 15 kilos packning borde inte vara något problem.
W’s Capstone 50
Luftigt och skönt bärsystem
Kajsa, som är något bred om höfterna, kände att ramen kanske var lite smal men med fem kilo kapat (på kroppen) så borde problemet vara borta. Fick plats med överdragskläderna i frontfickan, sen var det stopp. Tillräckligt eller inte, det få någon annan avgöra. För dig som letar efter en stugturssäck med luftigt och skönt bärsystem, många fickor och en frontöppning kan denna säck definitivt vara ett bra alternativ. Dessutom tycker vi att färgen är snygg. Och det är ju också viktigt ibland;-)
Guidepost 65 är något rejälare i sig och lämpar sig bäst för lite tyngre turer. Eller i vilket fall mer volymkrävande dito. Bärsystemet påminner lite om det som finns i Altrasäckarna från Arc’teryx eller på Klättermusens Mjölner. Höftbältet sitter liksom lite löst, eller som vi nördar säger: pivotupphängt. Dvs, höftbältet är rörligt och följer kroppens rörelser. En del gillar det inte, andra älskar det. Vi tillhör nog det sistnämnda gänget. Både höftbälte och axelremmar är relativt stumma, vilket lönar sig i längden. Ingen mjuk fyllning som ger vika efter ett antal turer.
Mumma bärsystem. Luftigt, stabilt men ändå rörligt.
Precis som på Capstone finns det rejält med fickor och fästmöjligheter och topplocket kan göras om till en dagstursäck. Bärsystem går givetvis att justera efter din rygglängd och här snackar vi Thulemade. Enkla, hållbara grejer som det inte krävs en bruksanvisning till. Vajert! Det som var lite krångligt dock var justeringen av toppstramarna. Något för kraftig väv så var attans pilligt att byta från det övre spännet till det undre vilket vi blev tvungna till eftersom Kajsa var för kort. Förhoppningsvis behöver man inte göra det alltför ofta…
Kajsas rygg är kort. It’s a fact!
Stoooor frontficka, frontöppning och bra fästmöjligheter.
Kort och gott får vi väl säga att vi var rätt nöjda med prylarna på turen, mindre nöjda med underlaget. Vi testade även några nya maträtter från Outmeals och Real Turmat. Återkommer inom kort med ett djuplodande reportage om dessa.
Trevlig Valborg allesammans! Vi drar ut till Alvaret för lite vindskyddshäng med vin & matlagning. Amarone och paella står på listan. Gött som en göttapa!
